Biodag med mysmiddag;)
Nu började vi äntligen (känns som jag skrivit så här förrut) se ett slut på magåkommorna...
Om vi ifrån ser att Snobben fick en släng av det i morse!!!
Hela familjen slängde sig ur sängarna runt 06 på morgonen för att lokalisera vem det var som "hulkade"...vems tur var det nu att råka ut för denna magsjuka.
Gissa om vi vart snopna när vi såg att det var Snobben???
Kan hundar få vinterkräksjukan?? Eller är det dax för oss att berätta för Snobben att han faktiskt är en hund???;)
Han verkar mycket ovetande om att vi inte tillhör samma "ras"..;) även i andra sammanhang.
En tidig start på dagen resulterar i att man hinner VÄLDIGT mycket på en dag.
Vi hann både storstäda undervåningen, ta en promenad med familj & hund i solskenet samt besöka Kista och titta på bio.
Mathilda ville se på avatar och Ida röstade för prinsessan och grodan, vi fick helt enkelt splitta på oss. Stefan och Mathilda njöt av den storslagna avatar medans Ida och jag avnjöt en ganska ok disney film.
Nu undrar jag bara.......hur kommer det sig att vissa biostolar är så väldigt svåra att sitta still på??
Nog tyckte jag att de flesta biobesökare runt mig och Ida satt rellativt stilla men det måste ha varit något extra med Idas stol.....för hon kunde bara inte sitta still.
Började med att sitta på en extra kudde för att se..
Extra kudden var för hård så hon ville prova att sitta på knäna, fastnade med fötterna i ryggslutet på stolen två gånger och behövde ha hjälp för att komma loss, halkade åter ner på rumpan denna gång utan extrasits, rullade runt "smidigt" så att läget blev liggande på mage med bena upp på ryggstödet (felböjd banan!) bena var i vägen för bakomsittande barn med föräldrar så vi började åter om för att hitta en bra sitt posetion..;)...ja så höll lilla damen på i 1½ timme....det kallar jag gymnastik träning en biostol är banne mig inte bred och kunde ändå utföra så många akrobatiska övningar på en sådan...hi,hi..ja vad säger man..hon är ivarjefall söt ;)
På kvällen dukade vi fint och åt en mumsig middag, kändes mycket tomt utan Rasmus. Men vi vet ju att han har det kanoon där uppe i skidbackarna och snart kommer hem.
Så var denna helg slut / Kram Pia
