familjenvirvelvind

Denna dans i kväll som Claudia och Tobias bjöd på var helt underbar......"suck".....
Här har fredagen bjudit på illska och glädje som en "gott och blandat påse med både sött och salt innehåll"....
Iiskan över den eviga kampen mot skolan....och glädjen över att det är start på helgen som kommer att bjuda på både det en och det andra.
Jag vill bara förklara min frustrerande skol situation.....ni får gärna lämna åsikter om ni tycker att jag reagerar fel!!!

Ida går i förskolan och är alltså 6 år.
Ett ganska stort steg att lämna den trygga dagisvärlden och komma till skolan. Där man helt plötsligt ska förstå alla uppsatta regler och osynliga gränser.
6 år är också som alla 6:års föräldrar redan vet en ständig testning....en start till självstänighet etc,etc..
I vilket fall i dag ringde personalen från skolan på eftermiddagen och ville informera om vad som hade hänt Ida i dag!!!
På lunchen hade hon och hennes lika nyfikna kompis fått för sig att de skulle ta sig en tur hem till den andra kompisen, och lämnade skolgården.
Personalen hade saknat dem först när de inte kom in till nästkommande lektion....det vill säga en bra stund som ingen ens hade en aning om att dessa barn hade vikit av från skolgården.
Turligt nog hade Ida och hennes kompis inte gått hela vägen hem till den andra tjejen utan valde att återvända till skolan efter en stund. På vägen tillbaka passerar de ett dike och Ida trillar igenom isen...!!!!!
Hennes likagamla kompis hjälper henne (ska noteras att jag inte vet hur djupt detta dike är) att komma upp igen.
Väl åter på skolan tar personalen sig ett allvarligt snack med töserna om att de gjort fel.
Det som gör mig frustrerad är:

1) Självklart har tjejorna gjort fel som lämnat skolgården och passerat den osynliga gränsen. Men mellan 20-30 minuter är det inte någon som ens har insett att flickorna är borta!
2) Det är normalt 1 rastvakt ute vid lunch till 90 barn. Tillsynskvoten är alltså 1/90. Totalt omöjligt!!!!
3) Tänk om det hade gått riktigt illa när Ida gick igenom isen........
4) Personalen skuldbelade flickorna för allt. Ingen tanke på att deras ålder är väldigt låg och att de kanske skulle kunna se lite självkritiskt på hur deras uteverksamhet är planerad. Nej det var bara flickornas fel som inte kunde motstå frestelsen att överträda den osynliga gränsen.....
5) Vem som helst skulle lika gärna ha tagit mitt barn från skolgården utan att någon skulle ha märkt det och på 20-30 minuter hade man kunnat komma ganska långt bort.

Reagerade jag för starkt när jag bad att få ta del av deras avvikelserapport över det inträffade samt bett om ett möte med rektor för att samtala om det inträffade och om det som skulle kunna ha inträffat.

Jag tror att jag talar för oss alla som är föräldrar när jag säger att jag vill kunna lita på att mitt barn är trygg och under uppsikt när jag lämnar henne/ honom till dagis eller skola.

Hur är rimligheten att 1 ensam personal ska kunna ha uppsikten över totalt 90 barn, för mig är det omöjlig ekvation.....

Bhaaaaa.......skönt att skriva av sig i bland.....turligt nog slutade historien lyckligt för Ida enda följderna som hon hade var att all uppståndelse hade gjort henne otroligt trött. Så i bilen hem somnade hon och det vart för natten ;).....jobbig dag!!!

Turligt nog kommer helgen att bli härlig. En spännade match i morgon....berättar mer då / Kram Pia