familjenvirvelvind

Denna bild representerar ungefär hur denna dag har fram skridit....;)

Det är inte för inte som jag har titulerat mig som fam Virvelvind på bloggen, det är nämligen så att det alltid händer något runt oss. Det är som att vi lever mitt i orkanens öga och kaos är våran vardag. Dock har vi ofta många skratt och härliga stunder i denna kaos.

I dag var det inget undantag. Morgonen började med snö, snö och åter lite snö.
Eftersom vårat område är väldigt nytt som jag tidigare skrev, så har den kommunala snöplogningen nog inte oss uppsatta på sitt plogar schema. Det var säkert mer än två decimeter snö på utfarts vägen från huset.
Som vanligt håller jag på in i det sista med att fixa något hemma innan vi ska åka så att det blir lite stressigt när Ida och jag väl ska komma i väg. Detta resulterar i att vi flaxar ut till bilen i all hast 10-15 minuter för sent med den lilla ryggsäken packad för ute dag och allt annat som kan vara nödvändigt att ha med till skolan, enligt Ida (mobiltelefoner, gosedjur, målarböcker, klistermärken) ja gud vet allt. In i bilen sladdar ut på en lite större väg. Sladdar vidare fårn den in i en rondell. Då märker jag att Ida är tyst för en gång skull, hon sitter bara tyst i bilen och håller i bilbältet.- Mamma, jag tror att jag är lite skraj. Hjälp mig det vara bara till att tänka nyktert och lyda det kloka lilla barnet, jag körde ju som en galning....aj,aj...inte bra. Vi landade i varjefall helskinnade på skolan.

Väl på jobbet så ringde Stefan runt lunch. Han berättade att Snobben hade rymt......

När de hade varit ute på lunchen och promenerat så hade Snobben fått vara lös, fick upp ett spår på en hare och ja, tack å hej så försvann han rakt in i skogen. Totalt fokuserad på det stackars lilla djuret som jagades. Han varken hörde eller såg något, hur mycket Stefan än ropade och lockade......

Detta försatte Stefan i en väldigt knivig situation....
För precis innan lunch hade han tagit ut två fönster hos en kund för att efterlunch montera in nya. Så medans han irrade runt i skogen och ropade efter Snobben, polis anmälde hunden försvunnen så stod kundens fönster öppningar och gapade tomma. Inte så bra när det snöar. Storebror Rasmus fick därför göra en utryckning från skolan och komma hem och vänta in Snobben. Det tog ca 1 ½ timme innan den jagande hunden hittade hem igen. Mycket nöjd med sin egna lilla utflykt......vad säga.....Harmoni !!!!

Som avslutning på dagen hoppade jag på ett boxing pass. Super!!!!!
Det var jätte kul men otroligt jobbigt. Mina underarmar skakar direkt jag rör dem. Mycket glad över att jag kan stödja händerna mot tangentbordet när jag skriver, för annars skulle ni tro att jag hade en gäst bloggare från grekland som skrev detta inlägg. Jag hade inte kunnat pricka rätt bokstäver ;)))
Får se hur det känns i morgon../ Kram & god natt Pia