Väntan..
Föräldrarskapet är mycket utvecklande.....samt får dig verkligen att lära känna dina egna brister & självklart dina tillgångar!!!!!
Som förälder till en barnaskara i olika åldrar bjuder livet på en hel godispåse med känslor och funderingar.
Lillan (Ida) som stundom är så sjövild så att du själv tror att du fastnat i ett ultraterapidiskt tillstånd....får mig verkligen till att inse värdet utav tålamod och tollerans....stundom är mitt redigt bristfälligt.
Men har börjat på yoga för att hitta mitt inre Chi....kan vara till en stor hjälp tror jag.
Sen har vi den nykläckta tonåringen. Där vi föräldrar är de mest pinsammaste individer som går "fritt" på denna jord. Tror att hon till och med i bland jämför oss med skadedjur ;)...näää nu överdrev jag ordentligt... Men jag skulle kanske passa som en kakerlacka (en överlevare oavsett vad;)..*hi,hi*
Här får vi öva på diskretion och smidighet. Ha förmåga till att vara kamelont och i vissa fall ändra färg till bakomliggande vägg så att vi absolut inte märks.....mycket spännande kan jämföras med agent på uppdrag. Finns där men syns inte!!!!
Och så har vi slutligen finalen!!!!!
Japp i dag kallar jag honom verkligen för finalen;)......
Denna underbara varelse har nu kläckts ur sin puppa sedan tidigare, genom gått en manlig rit och har i och med detta klivit in i ett eget universum!!!!
Han äger världen, styr den ...;)....
I detta nu sitter både mamma & pappa uppe och väntar in denna universums härskare. Denna har i dag haft en hel dag på grönan från kl.13. Insåg inte att han skulle åka hem förrän grönalund annonserade ut att de stänger för dagen....
Då klickade det till ett igenkännande....ööööö
Jag ska nog åka hem....han reder sig bra med man blir alltid lite orolig.
För trots allt är det svårt att hänga med i alla dessa stadier som våra älskade barn ska gå igenom. För oss föräldrar har vi fortfarande kvar dem i start stadiumet där vi vill skydda dessa, för oss sköra diamanter. Vill skydda dem från att slipas av livets hårda lärdom.
Men trots allt någon gång måste man våga släppa taget.....dock inte allt på en gång
/Kram Pia
Vad härligt du skriver om det som väntas för mig.... När man läser om det så föstår jag inte vad du är så orolig över. Men jag ska nog bara vara tyst. Jag känner igen att man inte vill att föräldrar ska synas. Jag gick gärna ett par meter framför dem och jag kände dem absolut inte för de var ju såååå töntiga, fel kläder, fel frisyr ja du vet. Men de var bra när de skulle betala... kram vännen
